Idag klockan 9 var det minnes stund för en kille som hette Johan, han tog livet av sig i måndags.
Minnes stunden var i kaplet på norra kykogården. Jag och Matilda gick dit, det var en hel del ifrån andra klassen och sen var nog båda It ettorna där i hela klasser och lite folk från enterpenör och sen några från media 3an. Det är helt sjukt att sånt här händer, men det gör jue det och det är tragiskt.
Han måste ha mått så jävla dåligt.
Man blir både arg och ledsen på samma gång, att en människa kan ta sitt liv och lämna alla de människor som älskar en. Men sen blir man så jävla ledsen och det gör ont i hela hjärtat att någon ska behöva lida så jävla mycket så man bestämmer sig för att man inte vill leva längre.
Jag tror att efter idag kommer jag värdera mitt liv på ett annat sätt, det rör så himla mycket människor en sån här grej även folk man inte känner blir ledsna.
Jag kände inte Johan över huvudtaget, men kände endå att jag ville gå, vi hade trotts allt gått på samma skola och så.

Jag har en gång velat dö, men jag kommer aldrig kunna ta mitt eget liv. Jag kommer inte våga eller kunna göra det mot dom jag vet älskar mig för jag vet att det finns faktist folk som älskar mig med. Och jag har dessutom en kompis har försökt med samma sak dom Johan gjorde men hon ändrade sig och stannde kvar i livet.

Johan
jag hoppas du kommit till en bättre plats än den jord du levde på, som du valde att försvinna från.
Jag hoppas din familj, nära och kära kan finna styrka och orka leva och ta sig igenom detta tunga och att dom en dag ska få träffa dig igen på den plats du befinner dig nu. Jag tror eller vet att just nu bär väldigt många människor omkring med dig i sina hjärtan eller i sina huvuden.
Du har fått många att tänka till en gång till, du förändrade allt den där måndagen 2 November 2009.
Den dagen kommer många minnas.
Vila i frid Johan!