Jag har just skrivit dig en lång komentar om allt vad jag känner precis nu men jag tänker skriva igen till dig.

Frida, mitt dubbel liv!
Förra hösten förändrades väldigt mycket för mig, jag visste inte mycket om någonting, vem jag var eller vad som hände eller skulle ske. Jag förlorade människor jag älskade väldigt mycket och det var inte bara den personen som stod mig närmst in på livet som jag skulle kunna dö för utan det var flesta person som jag förlorade.
Vi var inte bästa kompisar den där kvällen vi träffades hos Anna för att fria hennes födelsedag, vi hade inte träffats eller prata med varndra på en väldigt lång tid. Men den kvällen förändrade allt, du blev mitt dubbel liv.
Du skulle åka till fjällen och till Mora under 2 och en halv vecka och lätt mig följa med dig i dina tankar, du var borta och jag vara hemma.
Jag berättade om saker som vi gjorde hemma och du om saker som hände borta.
När allt kändes tung så fanns det ett dubbel liv att luta sig emot, du fick mig att skratta och le i svåra stunder.
Just nu önskar jag det livet fanns mer uppdaterat för skulle behöva det, life is hard you know.

Frida jag önskar dig all lycka när du till hösten flyttar ifrån Örebro till Mora och går i skolan där och satsar på det du älskar, skidor. Jag önskar jag kunde få vara lika modig som dig!
Jag hoppas jag kommer kunna få följa med dig i dubbel livet igenom din tid i Mora, för dubbel livet är bra och något jag älskar och som får mig och kunna skratta och le även i svåra stunder.

Jag hoppas du läst vad jag skrivit, det kommer ifrån hjärtat!