Under min semster på Öland hittade jag boken När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var som är sångerskan Jessica Anderssons bok om sitt liv. Jessica växte upp med en mamma som var missbrukare och alla hennes olika män. Jag tycker verkligen den här boken var värd att läsa. Den säger så väldigt mycket om människor och myndigheterna. Jessica både länge tillsammans med sin missbrukande mamma och ingen gjorde någonting alls åt hur hon och hennes syskon hade det. Och alla vissta att de hade det inte allt för bra.
Men till sist blev de omhändertagna men jag tycker det är så jävla förskräkligt hur man kan göra så mot barn.
Tillsammans med föräldrar som är missbrukare kan barn inte vara barn, de får ta hand om sina föräldrar, de får se och vara med om så mycket hemskheter.
När man väl kommer till en foster familj är det inte säkert att man får det bra där heller. Och när man försöker säga något till vuxna och myndlighterna så lyssnar de inte på vad man säger. Jag tycker det är så jävla fel!
Jag blir ledsen av att veta att det finns barn som växer upp och har det så jävla hemskt hemma, man kanske till och med själv hamnar i skiten pga sina föräldrar.

För Jessica har det gått bra, hon nådde sina mål även om hennes mamma var en missbrukare och hon inte alltid hade det så bra hos sina foster familjer.
Jag säger bara läs boken, det är värt det!


Bild lånad