Igår kväll cyklade jag hem till Astrid för att prata och umgås.
Jag tror jag fick säga exakt allt jag behövade berätta. Jag orkade berätta för dig om allt och du förstod mig.
Allt om att gömma undan allt, om hur jävligt allt är. Bara allt som jag aldrig trott jag sagt till en person på en och samma gång. Jag grät inombords, jag grät nästan utan på.
Och sen när jag kom hem kom det där poker facet fram igen. Men natten var hemsk, den var inte som den skulle. Jag sov konstigt,jag drömade konstigt, jag var vaken.
Jag vill bara gråta, jag vill bara berätta, jag vill få hur mig det onda men tyvärr kommer det följa mig resten av livet men med dig vi min sida kan jag klara av det.

Tack för du lyssnade, tack för du finns!
Jag kommer alltid finnas för dig, jag står vid din sida.


Du och jag hör ihop